Arkiv 2014

Tyvärr så raderades av misstag alla inlägg gjorda januari-september (ca 35). Jag kommer successivt att återställa ett mindre antal av dessa, där råtext finns bevarad. Råtexten är ibland inte den senaste versionen, så de återställda texterna kan i vissa fall avvika något  från den ursprungliga.

2014-12-26 Det numismatiska året 2014 går mot sitt slut

En kort summering av 2014, utifrån mina egna aktiviteter, kan se ut så här: Två MISAB-auktioner med ganska bra medeltidsmaterial, några få inköp på Tradera och på internationella auktioner, samt ett par privata affärer. Myntmässor i Sigtuna, Borlänge, Helsingborg, Olofström och Norrköping. Samt några besök på Uppsala Myntklubbs och Sigtuna-klubbens möten. Trevligt, mycket trevligt!

Materialmässigt blev detta ett mellanår; 17 mynt adderades till samlingen (4 penningar, 4 örtugar, 5 halvörtugar, 4 gotländska mynt), och 16 mynt lämnade samlingen (8 penningar, 4 örtugar, 3 halvörtugar, 1 gotländskt mynt). Tyvärr så räckte inte min budget och mina bud till allt som var intressant – men så brukar det ju vara! Resultatet blev hur som helst rent generellt dels en höjning av den genomsnittliga kvaliteten på samlingen, dels en minskning av antalet dubbletter, samt några viktiga typmynt adderade till samlingen. Fortfarande finns dock ett antal mynt i samlingen som jag betraktar som dubbletter. Preliminärt kommer några av dessa att finnas till salu på Sigtuna Myntklubbs myntsamlarmässa 31 januari 2015.

Det numismatiska biblioteket har också kompletterats under året, men även här har det varit ett riktigt mellanår. Beståndet av äldre svenska myntkataloger har vuxit något, men mest glädjande är nog att den norska delen av biblioteket fått några viktiga tillskott. Naturligtvis har även en del dubbletter och annat som bedömts vara av mindre vikt avyttrats. Dock finns fortfarande några hyllmeter böcker och kataloger som skall bort; en del av dessa kommer också att tas med till Sigtunamässan.

Inför 2015 så vet vi redan nu att det blir myntmässor under våren i Sigtuna, Helsingborg och Göteborg. Troligen även i Borlänge. SNF:s årsmöte är 2015 förlagt till Falun, med bl.a. visning av myntmuseet i Avesta på programmet. När det gäller auktioner så ser vi naturligtvis fram emot MISAB nr 13 i mars, men också ”extra-auktionen” med material ur Nils J. Lindbergs samlingar i maj.

Och så här i slutet av december noterar vi att anrika mynthandeln Mynt & Medaljer i Stockholm är till salu på Blocket – med inventarier, lager och bibliotek. Låt oss hoppas att någon köpare finns så att verksamheten kan drivas vidare. Mycket av handeln med mynt och medaljer har ju flyttat till internet, så butikshandel med mynt blir mer och mer sällsynt. Men visst vore det en tråkig utveckling om det slutar med att det inte finns några ”fysiska” mynthandlare med butik kvar!

Årets sista blogg-inlägg illustreras av ett av 2014 års trevliga nyförvärv; en halvörtug Sten Sture d.ä., LL 10a. Jag missade denna när den bjöds ut på Aurum 6, men när den åter blev tillgänglig på MISAB 12, så kunde den säkras. LL 10a är, till skillnad från LL 10b, ett mycket rart mynt.

Ett Gott Nytt Samlar-År 2015 tillönskas alla som brukar besöka min hemsida (och alla andra också...)!

/gnytt2015.jpg

2014-12-17 Sören Norbys mynt 1522-1526

Jag tänkte kort återvända till ämnet Sören Norbys mynt som jag behandlade i ett tidigare inlägg daterat 2013-03-28. Då fokuserade jag på de av Ivar Leimus publicerade nya rönen kring de skillingar, LL 1c, som med största sannolikhet präglades i Åbo. Mycket nytt har framkommit de senaste decennierna om Sören Norbys myntning, så här kommer en kort sammanfattning av hans myntning, och en del litteraturreferenser för den som vill veta mera.

Krigaren och sjörövaren Sören Norbys myntning i eget namn saknar motsvarighet i de nordiska länderna, och väckte redan i samtiden uppmärksamhet. Bl.a. skriver Peder Svart i sin krönika att myntningen skedde ”utom alla Konungars och Furstars tillstånd, lov, eller minne”.

Bilden nedan visar det vanligaste av alla Sören Norbys mynt, nämligen Visbyskillingen, LL 1a, med myntmästarmärket för Hans Seyer infällt i bilden. (Jämför gärna med bilden på Sörens Åbo-skilling i mitt inlägg 2013-03-28.)

/s-norby-1a.jpg

Myntningen i Visby, Landskrona, och Ronneby

Sören Norbys myntning i Visby, Landskrona och Ronneby är sedan länge välkänd för numismatiker och myntsamlare. Den som vill läsa mera om myntningen i Visby, Landskrona och Ronneby kan t.ex. studera följande artiklar och notiser:

[Ahlström, B.] Sören Norby. Auktionskatalog 40, sidan 43, samt text till lot nr 144-145.

Hauberg, P. Gullands Myntvæsen. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighed og Historie 1891, Kjøbenhavn 1891 sid. 1-72. Länk1. Länk2.

[Hirsch, H. och Nordlind, U.] Sören Norby ca 1480-1530. Ulf Nordlind mynthandel auktion 26-27 nov 2011.

[Jansson, L. och Hemmingsson, B.] Mynthuset lagerkatalog nr 5, text före lot 152.

Lagerqvist, L.O. Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt; 1970, sid 155, 158-160.

Nielsen, P. Søren Nordby og hans mønter. Festskrift for Amagerlands Numismatiske Forening 1972-1987, Kastrup 1987 side 49-53. Länk.

Rasmusson, N.L. Kring en myntmästare i Sören Norbys tjänst. Till Gotlands och Danmarks mynthistoria på 1520-talet. NNUM 1961 sid. 87-96. Länk.

Visby

Skillingar utan år (1522-1523): LL 1a-b (men inte LL 1c – se nedan!).

Skillingar 1524: LL 2a-b.

Skillingar 1525: LL 3.

Hvider utan år (1522-23): LL 4a-b.

Landskrona

Skilling utan år (30 april – 29 juni 1525): Galster 80.

Ronneby

Sösling 1525 och utan år (okt 1525 till aug 1526): Galster 67.

Myntningen i Åbo och myntningen av ”Malmö-skillingar” i Christian II:s namn i Blekinge

Modern forskning av Ivar Leimus och Bengt Hemmingsson har identifierat skillingar i Sörens namn slagna i Åbo, samt skillingar i Christian II:s namn (och med Malmö som angiven myntort) utgivna av Sören Norby och troligen slagna i Blekinge; möjligen i Ronneby, där han ju bevisligen slog söslingar.

Notera f.ö. att Leimus anser att myntningen i såväl Visby som Åbo bör ha initierats redan 1522. Att Åbo-mynten har samma motiv som Visbymynten, anför Leimus som argument för att Visbymynten redan hade introducerats när Åbo-mynten präglades. Medan Visbymynten har ett S-liknande tecken i omskriften, syftande på den i Visby verksamme myntmästaren Hans Seyer, så har Åbo-mynten istället bokstaven L, syftande på den i Åbo verksamme myntmästaren Leinhart Pauwermann.

Som ett tillägg till Talvios sammanställning av Sören Norbys skillingar funna i Finland, kan följade exemplar anföras: Ett exemplar funnet i Jomala kyrka på Åland (publicerat av Rasmusson och Lagerqvist i Åländsk Odling 1965), samt ett metalldetektorfynd nyligen i ”norra Finland” (publicerat på Internet). Båda dessa är av typen LL 1c. Därmed är hela 16 exemplar av denna typ noterade i finska fynd.

Hemmingsson, B. Søren Norbys "Malmöskillingar". NNUM 2004, sid. 19-21. Länk.

Leimus, I. Über die Beziehungen zwischern Münzstätten in Tallinn (Reval) und Finnland in den 1520er Jahren. Scripta Varia Numismatico Tuukka Talvio Sexagenario Dedicata; 2008, sid 123-132.

Talvio. T. The coins of Søren Norby in Finnish finds. Magister Monetae. Studies in honour of Jørgen Steen Jensen; 2007, sid 203-206

Åbo (fi: Turku)

Skilling utan år (maj 1522 – aug 1523): LL 1c.

Malmö” (dock slagna i Blekinge)

Skilling i Christan II:s namn: Enligt Hemmingsson kan dessa troligen identifieras som Schou 14-15.

 

2014-12-07 Statsministermedaljer

I dessa tider med politiskt kaos kan det kännas frestande att – oavsett vilken politisk åsikt man företräder – blicka tillbaka på tider med mera stabila förutsättningar.

Medaljer är som framgått tidigare inte riktigt ”min grej” men några trevliga och/eller intressanta objekt har ändå fastnat på fingrarna under de många år jag roats av numismatik. Inför valet i september så skrev jag lite om den Fälldin-medalj som kunde köpas redan dagen efter valet (mitt ex inhandlades dock långt senare på Tradera). Någon Löfven-medalj har jag inte sett till, och inte någon Reinfeldt-medalj heller, men kanske kommer även dessa herrar att någon gång förevigas i ädel metall?

På en antik- och samlarmässa nyligen så fastnade min blick på en stor och pampig medalj (diameter 70 mm) som låg bland en massa andra föremål på en utställarens bord. Den var tung, och såg ut att vara av silver, även om stämplar saknades. Då jag själv är tillräckligt gammal att minnas Tage Erlander som statsminister (1946-1969), så köpte jag medaljen, ty priset var mycket lågt.

Väl hemma så sökte jag, som vanligt efter ett numismatiskt förvärv, igenom tillgänglig numismatisk litteratur, men hittade inget alls. Lite googlande gav dock resultat. Om medaljen kan man läsa att ”den utdelas av partistyrelsen till medlemmar som representerat partiet i samhälleliga organ och/eller i vår egen organisation under minst 30 år”. Den är inte av silver, utan av någon okänd ganska tung metall (vikt 281 gram) och försilvrad. Medaljen är präglad av Sporrong, och formgiven av konstnären Annie Sundin. Åtsidan föreställer Tage själv, medan frånsidan har motiv från partiets kursgård Bommersvik (där f.ö. Erlander bodde under sina sista år). På randen kan man läsa ”SPORRONG” samt ”154”, vilket väl torde betyda att minst så många präglats. Då medaljen anger Erlanders födelse- och dödsår (1901-1985), så måste den vara präglad efter hans död, alltså tidigast hösten 1985. Ytterligare en intressant uppgift hittade jag på nätet, nämligen att f.d. statsminister Ingvar Carlsson mottog ett exemplar ur Stefan Löfvens hand i juni 2012.

Se där vad lite politiskt kaos kan inspirera en medeltidssamlare till att skriva om på sin blogg!

(Jag lovar härmed dyrt och heligt att nästa blogg-inlägg kommer att handla om medeltida mynt eller liknande!)

/tage-e-2.jpg

2014-11-02 "Det går bra nu..."

Nyligen valdes Gorgons hemsida till "dagens hemsida" (se inlägg daterat 2014-08-20). Nu har Gorgons hemsida klättrat till poängplats 140 bland de mer än 50000 hemsidor som administreras av www.n.nu. Inte illa alls för en så specialiserad sajt, tycker Gorgon själv!

Topplistan hittar ni här.

/detgarbranu.jpg

2014-11-30 Stampstudier - och en efterlysning

Vissa veckor är bättre än andra. Förra veckan var en riktig ”höjdare” för undertecknad! Jag hade nöjet och privilegiet att få jobba på Kungliga Myntkabinettet sida vid sida med Jonas Rundberg – Sveriges främste expert på de medeltida örtugarna.

Fokus för insatsen var de sturetida örtugarna och halvörtugarna. Dessa mynt, varav de flesta utgivits anonymt i nationalhelgonets, Sankt Eriks, namn, har länge varit en utmaning för såväl forskare som samlare. Ty trots att de flesta mynten i tillgänglig litteratur förs till Sten Sture d.ä. har det länge varit känt att vissa slagits av andra myntherrar under perioden 1470-1520. För en stor del av dessa mynt är alltså dateringen och attribueringen till myntherre osäker.

Ett mycket stort skattfynd i Västerås 1972 (drygt 16000 mynt) ledde till att ett forskningsprojekt startades 1975 med syfte att en gång för alla reda ut dessa frågeställningar. Projektet avslutades dock aldrig, men vissa preliminära resultat publicerades, bl.a. i NNÅ 1982. Mycket förblev dock oklart. Den som åter tog upp tråden för 6-7 år sedan var Jonas Rundberg. Med en stampstudiemetodik som vidareutvecklats av Jonas, och som redan resulterat i två böcker (om Albrekts örtugar och örtugar från perioden 1440 till 1470-talets mitt) grep han sig an denna formidabla utmaning. Jonas kom ganska långt i sina forskningar, men oförutsedda händelser gjorde att inte heller denna gång kunde arbetet slutföras. Nu görs en omstart som förhoppningsvis kommer att kunna avsluta det arbete som inleddes för nästan 40 år sedan. Men utmaningen skall inte underkattas. Medan källmaterialet till de tidigare böckerna rört sig om några tusen mynt, så finns närmare 20000 örtugar och halvörtugar från sturetiden bevarade.

Jonas vill naturligtvis ha med så många exemplar som möjligt i sin studie – även privatägda. Så om du har örtugar eller halvörtugar från denna tidsperiod så bör du absolut kontakta Jonas för registrering av dessa. I tidigare studier har det ofta varit just privatägda mynt som varit ”nyckelmynt” i vissa stampkedjor. Jonas kan kontaktas på adressen: jonas_rundberg@hotmail.com

Nedan ser ni Jonas i arbete med en del av mynten från Västeråsskatten 1972.

/kmk-1.jpg

2014-11-16 Myntdag i Linköping 15 november

Igår, lördagen den 15 november, anordnande Myntklubben Skilling Banco i Linköping, Myntets Dag på Stadsbiblioteket i Linköping. Ett 30-tal nyfikna mynt- och arkeologivänner hade infunnits sig. På programmet stod föredrag om medeltida mynt och arkeologi samt bokförsäljning och information om den lokala klubbens aktiviteter. Efter en kort inledning av klubbens ordförande Leif Skarp hade undertecknad fått uppdraget att sammanfatta 525 års svensk mynthistoria (995-1520) på 45 minuter. Många myntbilder blev det...

Nästa föreläsare var Hanna Menander, som var den som grävde ut de sensationella myntfynden i Skänninge för ett par år sedan. Vi fick en lysande genomgång av utgrävningarna som ledde till att man i en kristen grav från ca år 1200 hittade en begravd man som hade fått två penningpungar med sig i graven. Den ena med svealändska mynt, den andra med gotländska penningar. Kenneth Jonsson tog sedan vid och presenterade de troliga förklaringarna och tolkningen av detta fynd, samt satte in det i ett större sammanhang. Ty det finns ytterligare några liknande fynd från denna tid.

Efter en paus med försäljning av numismatisk litteratur och allmän diskussion, passade Leif Skarp på att informera kort om den lokala klubbens verksamhet. Även Linköpings ”grand old man” på det numismatiska området – Archie Tonkin – var närvarande och kunde presentera det första exemplaret av Myntboken 2015 och, som traditionen bjuder vart 5:e år, innehöll Myntboken denna gång även de medeltida mynten.

Programmets avslutande föredrag hölls även det av Kenneth Jonsson som med utgångspunkt i det enorma skattfyndet från Brunnsgården i Styra i slutet av 1700-talet, gjorde en fascinerande djupdykning i Birger jarl som maktperson och myntherre.

Sammantaget en fantastisk eftermiddag. Myntklubben Skilling Banco skall ha all heder av detta initiativ. Kanske något för andra myntklubbar att ta efter? Och om du är numismatiskt intresserad och/eller samlare av mynt, medaljer eller liknande objekt och bor i Linköpingstrakten, så skall du naturligtvis gå med som medlem i denna klubb!

/link-14-11-15.jpg

2014-11-10 En numismatisk resa till Berlin med mersmak !

Klockan 9, torsdagen den 6 november, sammanstrålade 12 myntvänner från Numismatiska Klubben i Uppsala på Terminal 2 på Arlanda. Varför? Jo, under en längre tid hade klubbens styrelse diskuterat om man inte borde arrangera en ”numismatisk resa” för klubbens medlemmar. Sagt och gjort - en inbjudan gick ut med förfrågan om intresse fanns för att spendera tre dagar i Berlin i numismatikens tecken. Och när anmälningstiden gått ut hade 12 medlemmar anmält sig.

Här är inte rätt plats att utförligt redogöra för resans agenda, men huvudattraktionen var naturligtvis Staatliche Münzsammlung i Bode-museet. Och vilken fantastisk utställning vi fick se! Här fanns allt ända från den tidigaste grekiska myntningen fram till dagens Euro. Och inte bara mynt, utan även en imponerande medaljavdelning. Det hela var nästan bedövande…

Men vi hann också med Neues Museum och Pergamon-museet. Helt fantastiska utställningar med fokus mot antikens kultur. I Neues Museum kunde vi bl.a. beskåda den berömda bysten av drottning Nefertiti – en av de mest berömda skulpturerna från det forna Egypten. Tyvärr var det totalt fotoförbud i den sal där hon exponerades.

Programmet innehöll också sightseeing och naturligtvis rikligt med god och mättande tysk mat och goda drycker. Många km stadsvandring blev det… En av deltagarna kände sig nödsakad att på plats inhandla nya skor för att klara denna utmaning! Att resan sammanföll med firandet av 25 års-jubileet av Murens fall var en extra krydda. Sista kvällen tillbringades vid Brandenburger Tor, centrum för högtidligheterna. Mäktigt!

Åter hemma i Sverige på söndag kväll, så var deltagarna eniga om att detta var ett mycket lyckat och trevligt numismatiskt evenemang. Ett bra exempel på vad en aktiv myntklubb kan erbjuda sina medlemmar.

/berlin.jpg

2014-11-04 Nytt prisrekord för gotländska mynt idag !

På Bruun-Rasmussens myntauktion idag i Köpenhamn slogs ett nytt prisrekord för gotländska mynt. En hvid från kung Hans, LL A:6; Hauberg 102, klubbades för hela 90000 DKK, vilket med köparprovision och dagens valutakurs blir ca 135000 SEK. Det tidigare rekordet hölls av ett exemplar av ”Erik av Pommerns Gote” (LL XXXV:6), som i december 2005 såldes av samma firma för 50000 DKK (då ca 80000 SEK).

Kung Hans Visby-hvid var av Hauberg endast känd i ett exemplar, medan Galster och Lagerqvist noterar två exemplar; ett exemplar i ett danskt fynd från Voldtofte på Fyn, och ett (provenienslöst?) exemplar i Gotlands Fornsal. Utöver dessa finns nu minst två ytterligare exemplar kända; det nu sålda, samt ytterligare ett exemplar i en dansk privatsamling. Det finns också en (osäker och obekräftad) uppgift om ett femte exemplar i en skånsk samling.

Bortsett från de två spektakulära objekten som nämns ovan är det endast sällan som gotländska mynt klubbas för priser över 5000 kr. Detta är enligt min åsikt märkligt då den gotländska myntningen innhåller en mängd intressanta präglingar, varav många mycket rara. Att myntningen skett under både svensk överhöghet (t.o.m. 1361) och dansk dito (därefter) gör ju bara det hela ännu mera intressant. Gotländska mynt är definitivt ett försummat samlarområde, om ni frågar mig!

/hans-visby-hvid.jpg

2014-11-02 Myntets Dag i Linköping 15 november - tema Medeltiden

Arrangeras av Myntklubben Skilling Banco. Mera information här.

2014-11-01 "The botten is nådd" - en mycket underhållande skrift från 1961 !

I Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad, 1962:2, kan vi på sidan 34-35 läsa en recension, skriven av ingen mindre än Lars O. Lagerqvist. Skriften som behandlas är ganska påkostad med färgtryck på högkvalitativt papper. Den behandlar en amerikansk samlares, T. James Clarke, samling av svenska mynt. Författaren är en känd mynthandlare, Abe Kosoff. Titeln på skriften är The Coinage of Sweden. Jag citerar ur recensionen: ”Inom numismatiken får man vara beredd på att möta populärlitteratur av låg kvalitet. Frågan är, om inte botten nåtts med ovanstående tryckalster.” Lagerqvist sågar publikationen helt, och med all rätt – katalogen innehåller, trots den påkostade produktionen, mängder av sakfel, och en stor del av de mynt som illustreras är falska. Bl.a. återfinns medeltida mynt i guld (!) Men underhållningsvärdet av denna skrift är onekligen stort. Omslaget avbildas nedan, och katalogens text matchar omslaget på ett utmärkt sätt; åter igen citerar jag Lagerqvist: ”Texten ger, med insprängda felaktigheter, en av 1800-talets nationalromantik präglad översikt av svensk historia.

Jag avslutar med att citera en del av skriftens slutord. Någon har kallat detta för ”ädel-pekoral”; en ganska passande karaktärisering. Läs och njut!

Sweden and its people have endeared themselves to the peace-loving nations of the western world. Their contributions in the way of Social Reforms have made lasting impressions on the modern mode of living. They have influenced the world of industry by producing superior steel, and their superiority in the culinary arts have made Smorgasbord a household word. The beauty of their youth has brought them to the fore in all competitions and their efficiency of design has influenced the decor in our homes and offices.

Skriften är inte helt lätt att anskaffa, men väl värd en del möda. Nedan som sagt en bild på omslaget, och ett litet stycke ur skriften om en unik örtug från Svante Nilsson i guld (!) på fyrkantig plants (!) ...

/kosoff.jpg

2014-10-25 Myntmässan i Norrköping

Idag var det myntmässa i Norrköping. Arrangör var, liksom tidigare, Norrköpings Myntklubb. Som traditionen bjuder så reste ett tappert gäng hela vägen från Uppsala även detta år.

Jag gillar myntmässor! Det finns få numismatiska arrangemang som kan mäta sig med dessa. Endast en bra liveauktion torde smälla högre. Hur som helst – mässan var klart större än för två år sedan, då jag sist besökte den. Och man hade flyttat från Södra Promenaden till den Norra. Och denna nya lokal var rymligare och bättre disponerad. Organisatoriskt var det helt utan anmärkningar, och speciellt uppskattades arrangemangen med restaurangen runt hörnet (Charlies), där en välsmakande lunch (typ husmanskost) kunde inmundigas. Mycket bra, speciellt som vädergudarna levererade ett ihållande duggregn, som ibland övergick i mera kontinuerligt regn. Definitivt inget bra läge för längre promenader för att hitta någonstans att äta.

Mässan hade ett tjugotal utställare/säljare, och borden var väldukade med numismatiska läckerheter. Besökarna bör ha varit drygr hundra. Speciellt kan noteras att en stor mängd plåtmynt fanns att beskåda och inhandla. Och visst fanns det även ett fåtal medeltida mynt, men tyvärr inget som passade in i undertecknads samling. Men några andra, mera kuriösa och förhållandevis billiga numismatiska objekt kunde jag inte motstå!

Sammanfattningsvis var detta en toppendag för de som tagit sig till Norrköping. Enda besvikelsen var väl att två välrenommerade och kunniga mynthandlare, MyntGalleriet och Antikören, lämnat återbud i sista minuten. En stor eloge åt eldsjälarna i Norrköpings Myntklubb. Det här gjorde ni bra!

/peking-2014-10-25.jpg

2014-10-21 Gorgon gallrar... Tre örtugar och en halv...

Jag har precis lagt ut fyra bättre och ovanligare örtugsmynt (tre örtugar och en halvörtug) till försäljning på Tradera. Bl.a. en rar halvörtug från Svante Nilsson i gott skick. (avbildas nedan)

http://www.tradera.com/profile/items/24922/gorgon

/0789.jpg

2014-10-13 Myntsamlarmässa i Norrköping 25 oktober !

Om knappt två veckor, nämligen lördagen den 25 oktober, anordnar Norrköpings Myntklubb sin årliga myntmässa. Jag har besök denna några gånger, och den är mycket trevlig. Planerar att besöka den även denna gång. Kanske ses vi där?

Ett drygt 20-tal utställare/säljare kommer att medverka. (Notera att man bytt lokal detta år.)

Mera information hittar du här.

/norrkoping2014.jpg

2014-10-11 Svenska Numismatiska Småskriftserier

Genom åren har flera numismatiska föreningar och klubbar publicerat ett antal s.k. småskrifter. Dessa innehåller ofta mycket väsentlig information, som inte kan hittas på annan plats. Tyvärr är många av dessa småskrifter sedan länge slutsålda, och svåra att anskaffa. Det är dock väl värt mödan att försöka anskaffa dessa – och då inte bara de utgåvor som innehåller det eller de samlarområden som intresserar dig mest; skaffa gärna alla utgivna publikationer, läs och lär, och bredda därmed din numismatiska kompetens! Några serier förtecknas nedan.

Flitigast är Göteborgs Numismatiska Förening [GNF], vars småskriftserie fortfarande lever och frodas. Länk till hittills utkomna nummer (30 st!) finns här.

Numera insomnade Numismatiska Litteratursällskapet [NLS] hann utge 26 publikationer innan verksamheten avslutades 1989. Bl.a. utgav man ett flertal faksimiler av äldre och numera mycket sällsynta publikationer från 1600- och 1700-talen. (Jag har inte lyckats hitta någon komplett förteckning över dessa på webben. Men i småskrift nr 1 från NKU - se nedan - finns en sådan.)

Svenska Numismatiska Föreningen [SNF] har utgivit 13 småskrifter. Länk här.

Skånes Numismatiska Förening [SkNF] utgav fyra småskrifter 1978-1984. (Jag har inte lyckats hitta någon komplett förteckning över dessa på webben. Men i småskrift nr 1 från NKU - se nedan - finns en sådan.)

Numismatiska Klubben i Uppsala [NKU] har hittills utgivit tre småskrifter. Länk här.

2014-10-10 Ny småskrift från Svenska Numismatiska Föreningen

Utgivandet av goda numismatiska publikationer är alltid värt att uppmärksamma. Idag kl. 15:00 presenterades Svenska Numismatiska Föreningens nyaste småskrift (nr 12) på Uppsala Universitets Myntkabinett. Skriften handlar om Johannes Loccenius, som 1647 publicerade den allra första sammanfattningen av Sveriges mynthistoria. Ett märkligt sammanträffande är att detta skedde samma år som Elias Brenner föddes. Att skriften presenterades i Uppsala var ganska naturligt, då Loccenius på sin tid var professor vid Uppsala Universitet.

Ett 30-tal intresserade hade tagit sig till Myntkabinettet och utöver andlig spis, så fanns även lokalt öl (Uppsala från Slottskällans Bryggeri) och snittar i riklig mängd att tillgå, vilket påtagligt förhöjde stämningen. Frédéric Elfver har varit redaktör och huvudansvarig för småskriften. Men som bekant är bokproduktion normalt ett teamwork, och de "ansvariga" kan beskådas på bilden nedan. Från vänster till höger: Magnus Wijk (layout och foto); Harald Nilsson (översättningar mellan latin och svenska); Erland Sellberg (det lärdomshistoriska kapitlet); och Frédéric Elfver (redaktör och författare).

Skriften kan beställas från Svenska Numismatiska Föreningen.

/snf-ss-12.jpg

2014-09-27 Gorgon gallrar ...

Jag har gallrat ut fem lite billigare svenska medeltidsmynt ur samlingen, och lagt ut dem på Tradera. Samtliga med utropspriset 1 kr, och utan bevakning. Gratis porto inom Sverige (om du inte vill ha REK).

http://www.tradera.com/profile/items/24922/gorgon

Nedan avbildade lilla penning från Albrekt är faktiskt riktigt snygg!

/0785.jpg

2014-09-23 Fascinerande Fulingar 6

Trots påstötningar om att jag också bör skriva om vackra medeltidsmynt, så får det bli ytterligare ett inlägg om en ”fascinerande fuling”! Jag kan helt enkelt inte låta bli att kommentera mynt nr 614 på MISABs auktion 12; en penning (nåja – en halv penning) från tidigt 1200-tal, slagen i Nyköping.

Som redan påpekats i inlägg nr 5 om fulingar, så är de flesta svealandspenningar slagna i perioden mellan Knut Eriksson (LL grupp I:A) och Magnus Ladulås M-penningar (LL grupp X) mycket sällsynta. Vi hittar här LL grupp IX – troligen Magnus Ladulås äldsta typ (se tidigare inlägg om ”fuling” nr 5), samt penningarna från Johan Sverkersson, Erik Eriksson, Knut Långe, och Ulf jarl (beträffande den sistnämnde, se inlägg om ”fuling” nr 4). Men i tidigt 1200-talet hittar vi också en ytterst sällsynt grupp svealandspenningar från tidigt 1200-tal, som hos Lagerqvist återfinns i grupp I:B:2-6. Lagerqvist anger att alla dessa skulle vara ärkebiskopsmynt, men enligt nyare forskningsrön av Kenneth Jonsson, först publicerade i NM XXXIV 1983, är endast LL 2 och 3 kyrkliga utgåvor. (LL 5c är f.ö. troligen av samma typ som LL 3.)

Som kungliga utgåvor återstår då LL I:B:4, 5a, 5b och 6.

Samtliga dessa kungliga mynt är extremt sällsynta. I en uppföljande artikel från 2004 i Myntstudier har Jonsson tillsammans med Leif Grundberg publicerat en grundlig analys av dessa mynt, utgående från några fynd från Norrland. Artikeln behandlar LL 4, 5a, 5b och 6, men här skall vi fokusera på resultaten rörande LL I:B:4, ty det var ett fragment av denna typ som nu såldes. Detta mynt är också extra intressant, då man med säkerhet vet att det slagits i Nyköping – man har nämligen hittat myntningsavfall av bly med avtryck av stampen där!

Jonsson anser att dessa mynt mera exakt kan dateras till Erik Knutsson, 1208-1216, och jag delar helt hans åsikt att detta den mest sannolika dateringen. Mynttypen är med säkerhet känd från endast ett svenskt fynd, Tuna ca 1680, samt två tyska fynd – Bünstorf och Bokel. Ett något yngre fynd i Tuna 1707 kan också ha innehållit denna typ. Antalet exemplar i de tyska fynden var 3+2, medan antalet i Tuna-fynden är okänt. I svenska och norska lösfynd finns 13 exemplar noterade, varav 3 från Norge och hela 9 ex i norrländska fynd. Av de i Norrland funna mynten är en anmärkningsvärt hög andel, 8 ex, fragmentariska (1/2 mynt eller 1/4 mynt). Utöver fyndmynten finns provenienslösa exemplar i KMK (ett ex) och i Helsingfors Nationalmuseum (ett ex). Dessa mynt bör komma ur något av Tuna-fynden.

I privata samlingar finns dels ett helt exemplar (ex deLaval-Sjöberg), dels ett fragment (ex Frösell). Det sistnämnda upptäcktes i en dansk samling så sent som för drygt 20 år sedan. Frösell förvärvade det 1992.

Det var Anders Frösells exemplar som nu åter blev tillgängligt. Exemplaret är som synes brutet (ca 1/2 mynt). Den höga andelen halverade mynt i lösfynden pekar på att detta under tidigt 1200-tal var ett ganska normalt förfarande för att tillverka en halvpenning eller kvartspenning. Mynt som är snyggt klippta kan nog anses vara delade redan vid myntverket, medan det nu sålda troligen delats under mera primitiva förhållanden – kanske som en del i en privat affärsuppgörelse?

Nåväl – av Erik Knutssons svealandspenningar av typen LL I:B:4 finns alltså så vitt känt endast ett helt och ett halvt exemplar tillgängligt för samlarna. Så detta halva mynt tycker jag definitivt är en fascinerande fuling!

Bilden visar myntet infällt i en avbildning ur Brenners Thesaurus 1731. Elias Brenner hade alltså ett exemplar, rimligen ur Tuna-fyndet 1707. Var detta numera finns är okänt, men det kan möjligen vara det exemplar som ingick i deLavals och Sjöbergs samlingar.

/fuling-06-0776.jpg

2014-08-26 MISAB 12

Exakt fyra veckor före auktionen dimper katalogen till MISAB 12 som vanligt ner i brevlådan. Fetaste katalogen hittills med 1816 utrop. Vill minnas att anrika Ahlströms Mynthandel vid några tillfällen hade auktioner med drygt 2000 utrop. Skall bli kul att se om MISAB på sikt kan sätta ett nytt rekord?

Även om katalogen innehåller många intressanta objekt, så riktas Gorgons fokus naturligtvis främst mot avsnittet med svenska och gotländska medeltidsmynt, lot nr 603-687. De första objekten är s.k. ”skandinaviska imitationer”, där något mynt mycket väl kan vara slaget i Sigtuna, men där andra lika gärna kan vara danska, eller av annat ursprung. Den säkert svenska delen inleds med fyra penningar från Olof Skötkonung, där ett av mynten är slaget på fyrkantig plats – ett mycket säreget fenomen i det senare skedet av den vikingatida Sigtunamyntningen.

Bland de äldre medeltida penningarna är det naturligtvis ganska sensationellt att ett tidigare okänt exemplar av Johan Sverkerssons penning LL III:4 utbjuds till försäljning. Visserligen perforerat, men när det gäller rariteter av denna dignitet så får man som samlare av medeltidsmynt inte vara kräsen. Bland örtugarna noterar vi ett exemplar från den s.k. Interregnum-perioden 1465-67. Inte heller för detta exemplar har man hittat någon notering om tidigare försäljning.

Men det finns mycket annat smått och gott att bjuda på. Några av medeltidsmynten mynt kommer från Anders Frösells imponerande samling, MISAB auktion 1; bl.a. en örtug från kung Hans.

Ett noggrant studium av katalogen rekommenderas. Vi ses i Stockholm i september!

/misab-12-616.jpg

2014-08-20 Gorgons hemsida utsedd till Dagens Hemsida

Utvald bland mer än 50000 hemsidor på N.nu ! Gorgon gläder sig åt detta!

/dagens-hemsida-2014-08-20.jpg

 

2014-08-15 UPPROP och EFTERLYSNING!

Jonas Rundberg är en god vän och en seriös forskare med fokus på de medeltida örtugarna. Det är därför en stor glädje att meddela att en tredje bok om dessa nu planeras av Jonas. Men för att resultaten skall bli så bra som möjligt räcker det inte med att studera de mynt som finns i våra museisamlingar – även de privatägda exemplaren är viktiga. Just ditt exemplar kan vara ett nyckelmynt i en stamkedja! Så här skriver Jonas:

 

STURETIDA ÖRTUGAR SÖKES! Hittills har två böcker skrivits: http://numismatik.se/2publikationer/monograf.php

Nu ska jag bli klar med min 3:e bok om de svenska örtugarna. Därför behöver jag komplettera mitt insamlade material med så många privatägda exemplar som möjligt. Ni som har örtugar från Sten Sture d.ä., Hans, Svante eller Sten Sture d.y., fotografera dessa och skicka till mig. Ju flera exemplar som kommer in, desto bättre blir undersökningens resultat och era exemplar blir publicerade i ett framtida referensverk! Om möjligt, skicka även uppgifter om vikt och proveniens. Skick bilderna till: jonas_rundberg@hotmail.com

Bästa hälsningar

Jonas Rundberg

 

2014-08-13 Fascinerande Fulingar 5

De penningar av svealandstyp som återfinns som grupp IX i Lagerqvists bok (LL) från 1970 är betydligt sällsyntare än vad värderingen i LL antyder. I själva verket är dessa mynt mycket rara och i privata samlingar torde det endast finnas ca 10 exemplar. Dessa fördelar sig på de olika varianterna som ju definieras av olika bitecken under kronan.

Av LL IX:1, som saknar dessa bitecken, har jag endast noterat ett (1) exemplar utbjudet på marknaden de senaste decennierna – ett exemplar med mycket omfattande kantförluster. Men trots detta ett intressant mynt; om man inte tycker att denna ”fascinerande fuling” duger i samlingen, så få man helt enkelt vara utan LL IX:1!

/0312-beskuren.jpg

2014-08-01 Myntsmycke ca. 1750

Texten har tyvärr gått förlorad, men bilden finns kvar. Kanske skriver jag en ny text till denna bild i sinom tid.

/myntsmycke-1750a.jpg

2014-07-19 Olofströms-mässan

Texten har tyvärr gått förlorad, men bilden finns kvar.

/olofstrom-2014-07-19.jpg

2014-07-15 Polletter från Svartå Bruk

Vid ett kort besök i södra Finland nyligen passade jag på att besöka Svartå Bruk. Till Bruket hör ett litet välbevarat träslott från 1700-talet. Svartå Bruk brukar räknas som Finlands äldsta järnbruk. Uppgifterna om när det anlades varierar lite, men på en informationsplatta på bruksområdet anges att det grundades av Gustav Vasa 1560. För pollettsamlarna är detta järnbruk extra intressant, ty där användes polletter redan under den svenska tiden, d.v.s. före 1809. Dessa polletter är sällsynta och eftersökta. Då mina egna kunskaper i ämnet är begränsade så väljer jag att nedan endast hänvisa till den text om dessa polletter som finns i beskrivningen av det exemplar ur Anders Stams samling som nyligen såldes av MISAB. Ett besök i den vackra bruksmiljön rekommenderas varmt till den som vill ha ett trevligt och historiskt utflyktsmål i södra Finland, en timmes biltur från Helsingfors.

Texten ur MISAB-katalogen återges med tillstånd från MISAB och fotografen Magnus Wijk.

/slottet.jpg

/info-plate.jpg

/misab-11-575-textbild.jpg

2014-05-30 Numismatisk helg i Helsingfors

Tyvärr så har texten till detta inlägg oavsiktligt raderats. Några bilder finns kvar...

Summering: Numismatiska Föreningen i Finland firade 24-26 maj sitt 100-års jubileum. Och detta sammanföll med Nordisk Numismatisk Unions möte i Helsingfors. En fantastisk numismatisk helg! Arrangörerna skall ha all herder av detta. Ett bildkollage nedan, där en bild fokuserar på den jubileumsmedalj som presenteades. De övriga bilderna är från den utställning om Antell och hans samlingar som invidged i Nationalmuseet denna helg.

/sny100yrs.jpg

/antell-1.jpg

/antell-2.jpg

/antell-3.jpg

2014-05-17 Imponerande monografi om den gotländska örtugen

Gunnar Haljak. Classical örtugs from Gotland – Klassiska gotländska örtugar. Tallinn 2014.

Samlare av medeltids mynt i allmänhet och gotländska mynt i synnerhet har fått ett nytt referensverk! Det är den outtröttlige Gunnar Haljak i Tallinn som författat en riktig ”tegelsten” (285 sidor i A4-format) om den gotländska örtugen – som ofta brukar benämnas ”Gote”.

Den gotländska örtugen hör som bekant till de allra vanligaste och billigaste av de svenska medeltidsmynten. Myntningen var mycket omfattande och ett stort antal stampar har använts. Ett normalexemplar behöver inte kosta mera än ett par hundralappar. Riktigt vackra exemplar är dock sällsynta, och myntämnet är oftast lite mindre än själva stampen, vilket tillsammans med svag- eller snedprägling gör att det endast i undantagsfall går att läsa hela inskriften på båda sidorna.

Den gotländska örtugens kronologi är dåligt utforskad bl.a. på grund av bristen på säkert daterbara fynd. Ebbelnæs-fyndet från mitten av 1300-talet gör det dock möjligt att i alla fall identifiera några örtugar som hör till de tidigaste. Ett bra referensverk över dessa mynt har saknats, och samlaren har i stort varit hänvisad till Haubergs Gullands Myntvæsen från 1891, med alla dess brister.

Gunnar Haljak har noggrant studerat ett mycket stort antal örtugar och, efter variationer i lammets design, delat in dessa i 43 huvudtyper, och inom varje huvudtyp normalt även ett antal undertyper eller varianter. Totalt 171 varianter beskrivs och avbildas. Utgående från Ebbelnæs-fyndet och gjorda haltanalyser fördelar Haljak sedan dessa på sex kronologiska perioder från 1340-talet till 1390-talet.

Haljak hävdar att goten under denna period definitivt var en gotländsk örtug, medan de yngre gotar som hör till Lagerqvists grupper XXXV:4-5 i själva verket är slagna enligt dansk mynträkning och alltså skulle vara hvider. Detta betyder att hviden skulle ha införts på Gotland redan runt 1410, och inte ca 1450 som tidigare numismatiker hävdat. Haljak anser dessutom att myntningen låg nere eller var mycket obetydlig under 1400-talet första decennium.

Bokens främsta förtjänst ligger, enligt min åsikt, i att den typmässigt strukturerar ett tidigare mycket svåröverskådligt material. Denna arbetsinsats är imponerade och väl värd att prisas! Haljak identifierar också troligen korrekt de äldsta örtugarna (typ I-VI) från 1340-talet, medan dateringen av de övriga typerna tills vidare får betraktas som hypotetisk. Dock har Haljak låtit haltbestämma ett antal örtugar, vilket ger ett visst stöd till den inbördes relativa kronologin för efterföljande typer (VII-XLIII).

Det kan noteras att även sidan med liljeväxten är beskriven med ett stort antal varianter, men enligt Haljak så är det förändringar i lammets utförande som är nyckel till att bestämma ett mynts datering. En roande detalj är att Haljak valt att ge de olika typerna lamm mer eller mindre beskrivande benämningar. Kanske inte alltid så ”vetenskapligt” – men definitivt att bra stöd för minnet! Vi hittar bl.a. lamm med benämningar som ”tilltrasslad”, ”tovig päls”, ”randig”, ”lejonman”, ”storöga”, ”korv”, ”båt med nitar”, ”vajande fingrar”, ”ormhals”, ”morotsformad”, ”stort bi”, ”hyena”, etc.

Gunnar Haljak gör också ett försök att gradera myntens sällsynthet, och anger också värderingspriser i ett flertal kvaliteter (i Euro) för de flesta varianterna. Avsaknaden av bildbeskrivningar för att normera hur man korrekt anger kvaliteten på dessa mynt är dock en brist som försvårar bedömningen av värdet av ett givet exemplar.

Men sammantaget så är detta, trots vissa invändningar, en bok som kan betraktas som helt oumbärlig för den som samlar gotländska mynt. Boken kan beställas direkt från G. Haljaks mynthandel i Tallinn. I Sverige kan den även beställas från Wijk Antik i Skyttorp.

/haljak.jpg

2014-04-28 FriMynt 2014 - trevligt och trångt !

I lördags var det dags att ta sig till Helsingborg och årets största och bästa myntsamlarmässa. Trots det fantastiska vårvädret (strålande sol, +20C), vilket ju normalt borde ha lockat till utomhusaktiviteter, så fylldes Idrottens Hus snabbt när portarna öppnades kl. 11:00. Det blev faktiskt riktigt trångt i lokalen, och utan att ha några exakta besökarsiffror att falla tillbaka på, så skulle jag tro att det var betydligt fler besökare i år än 2013.

Man brukat ju säga att ”alla var där”, och så var det också. De svenska mynthandlarna var, med endast ett fåtal undantag, alla på plats, liksom ett antal utrikes dito – primärt från Danmark. Själv tycker jag att det allra roligaste med FriMynt faktiskt är att få träffa både gamla och nya numismatiska vänner från hela landet. Vissa känner man väl sedan lång tid tillbaka, men kommunicerar kanske under året med endast via email eller telefon, andra är helt nya; träffade bl.a. för första gången NickePA – känd från Tradera.

Utbudet av medeltida svenska mynt var detta år bättre än på länge. I alla fall antalsmässigt. Minst ett halvdussin handlare hade sådant material till salu. Antalsmässigt så gissar jag att Lunds Mynthandel tog hem segern även i år med ett tjugotal objekt på brickorna. Om man försöker sig på en samlad bedömning av alla medeltida svenska mynt (från samtliga närvarande handlare) som bjöds ut på FriMynt så kan man nog konstatera att de riktigt spektakulära mynten lyste med sin frånvaro och att kvaliteten på de utbjudna objekten genomgående var låg. Priserna på svenskt medeltida material har också dämpats de senaste åren, och många mynt var nog aningen aggressivt prissatta. Men visst fanns det några riktigt attraktiva objekt, och även material där prislappen var högst rimlig. Undertecknad fick denna gång med sig tre mynt hem; en sturetida örtug från en handlare samt två andra objekt från en samlarkollega – ty många affärer ”samlare emellan” genomförs också på denna mässa. Några smärre kompletteringar av det numismatiska biblioteket blev det också.

Det nya greppet med ett ”fikahörn” i själva mässlokalen med bord och servering uppskattades av fler än jag, och vid dessa bord förevisades också många fina objekt och några privata affärer avslutades där med ett handslag.

/frimynt2014.jpg

2014-03-29 Myntmässan i Borlänge

Idag var det myntsamlarmässa i Borlänge, arrangerad av Falu-Borlänge Myntklubb. Det har nu blivit närmast en tradition att Numismatiska Klubben i Uppsala ordnar en resa till denna mässa. Så också detta år. Några tappra samlare samlades alltså i arla morgonstund för en trivsam biltur 17 mil norrut. Vädret var toppen och samtalsämnena i bilen var naturligtvis huvudsakligen fokuserade på mynt och medaljer. Nästan exakt kl 10 (då mässan öppnade) gjorde vi entré.

2014 års mässa hade förlagts till nya lokaler i Maserskolan. Runt tio utställare hade dukat sina bord med diverse numismatiska godsaker. Det var också trevligt att se att några säljare också ordnat med små utställningar på olika teman, bl.a. om primitiva betalningsmedel – se fotomontage nedan.

Jag tycker att det var betydligt flera besökare detta år jämfört med 2013. Besökare kommer och går, men jag skulle gissa att under den tid som jag själv var närvarande så besöktes mässan av kanske 40-50 myntintresserade. Några sensationella fynd gjorde vi NKU:are inte, men några trevliga objekt fick följa med hem till Uppsala.

Jag lyfter på hatten för de ansvariga för mässan. Bra jobbat! Utan klubbar som Falu-Borlänge Myntklubb skulle det numismatiska livet i Sverige vara väsentligt tråkigare! 

/fb-2014-03-29.jpg

2014-03-15 MISAB auktion 10

Dagen började riktigt dåligt. Ingen välbehövlig lördags-sovmorgon, utan upp i ottan. Hård vind och snöblandat regn. Usch! Och inte blev det bättre av att tåget från Uppsala blev stående i Alunda; signalfel i Knivsta, fick vi veta. Vad göra nu då? Förbereda att nöd-SMS till MISAB med mina bud, och hoppas på barmhärtighet? Tack och lov så kom tåget igång igen efter en stund och i snigelfart passerade vi Knivsta. Hann trots detta missöde i tid till auktionen.

Jag tycker nog att det var lite glesare publik denna gång jämfört med MISAB 9. Vädrets fel? Kanske? Hur som helst saknades även några välkända medeltidssamlare. Och kanske hade dessa istället lämnat anbud? Ty ovanligt många objekt gick till ”bordet”. Rent generellt så var prisbilden lite spretig på det medeltida materialet. Men så brukar det ju vara. Riktigt bra betalades Olof Skötkonungs-penningen nr 545 (33000 kr). Även Knut Erikssons Svealandspenning LL 1a (nr 547) nådde ett mycket högt klubbslag – 32000 kr. Andra mynt som betaldes med förhållandevis höga priser var t.ex. nr 551 (4200 kr), 552 (3000 kr), och 615 (4200 kr). Till goda priser – men ändå förmånligt enligt min åsikt – klubbades några rariteter: nr 561 (20000 kr), nr 567 (4600 kr), nr 592 (17000 kr), 614 (13000 kr). Den sistnämnda representerar nog ett nytt prisrekord för en Gote (bortsett från det enda kända privatägda exemplaret av ”Erik av Pommerns Gote” som såldes i Danmark för ett antal år sedan). Till samtliga priser ovan skall adderas köparprovision på 18,75%.

Men det blev också en del återrop – bl.a. Magnus Erikssons tvåsidiga penningar (562-563) och de senmedeltida penningarna med krönta bokstäver (572-575). Även några av Erik av Pommerns Stockholms-örtugar blev osålda. Gemensamt för alla dessa mynt är att de hör till de vanligaste av de svenska medeltida mynten. Kanske var utropspriserna lite för optimistiskt satta?

Som vanligt var det hela mycket välorganiserat och med bra tempo i budgivningen. Lite extra trevligt var att MISAB denna gång bjöd på en alldeles utmärkt smakande (och mättande) räk-macka till lunch! En bild tagen från längst bak i salen får denna gång illustrera auktionen.

/misab-10.jpg

2014-03-08 Fascinerande Fulingar 4

Knut Långe?, upprorsmynt?, eller … Ulf jarl!

I Kongliga Vitterhets, Historie och Vitterhetsakademins Månadsblad, 1879, sidan 180-185, publicerar Bror Emil Hildebrand ett sensationellt fynd med medeltida brakteater. Vi citerar ”… ett i Eskilstuna, vid jordschaktning å kyrkogården, anträffat fynd, hvilket, ehuru af hittaren olagligt försåldt till en enskild person, lyckligtvis, fastän mot dryg betalning, förvärfvats åt Myntkabinettet”. Hildebrand beskriver de olika typerna, men anger inte antalet av respektive typ.

Fyndet innehöll alla då kända exemplar av Knut Långes mynt av typerna LL grupp IV:1-9, och vidare ett mynt slaget av Ulf jarl (LL VI:1). Knuts mynt publiceras nästa gång av Hans Hildebrand i Sveriges Medeltid, som nr 505-514. Ulfs mynt återfinns som nr 515. Bengt Thordeman ansluter helt till föregångarnas beskrivningar i Sveriges Medeltidsmynt (Nordisk Kultur XXIX, 1936), liksom Lagerqvist 1970 i Svenska mynt under vikingatid och medeltid.

I Myntkontakt, nr 6, 1979, argumenterar Rolf Sjöberg i artikeln Knut Långes och Ulf jarls mynt för att de degenererade typerna LL IV:8a-b skall attribueras till Ulf jarl. Som argument anför han, utöver jarlens starka ställning och det faktum att Ulf bevisligen präglade mynt, att de bokstäver som finns på LL IV:8a-b, kan utläsas som VICA (alternativt WICA), vilket Sjöberg tolkar som en förkortning för VICARIVS – ”ställföreträdare”. Jarlen skulle alltså vara kungens ställföreträdare. Även motivet – fanan – antyder en icke-kunglig myntherre.

Sjöberg framför 1983 i en artikel i Fornvännen, Via regia incedens…, en modifierad hypotes, där VICA istället tolkas som en (symbolisk) ställföreträdare för den rättmätige konungen – Erik den helige. Myntet skulle alltså i så fall vara slaget under ett av folkungarnas uppror i slutet på 1220-talet. Denna hypotes vidareutvecklas Sjöberg sedan i en andra artikel i ämnet i Fornvännen 1985 och den berörs också i hans artikel Mynten nedom tronen i Myntkontakt nr 9/10, 1985.

Det senaste kapitlet i diskussionerna kring LL IV:8a-b skrivs av Roger Svensson i den av SNF nyligen utgivna Renovatio Monetae. Svensson påtalar, med paralleller till europeisk myntning och den s.k. Gränna-brakteaten (sid 161 och 228), att fanan utgör en symbol för en rättighet förlänad av kungen – normalt till någon adelsman. På sidan 194 konstaterar han att LL IV:8a därför måste vara slagen av Ulf jarl. Han avbildar också ett exemplar av detta mynt, som därmed (om Svensson har rätt) också är det enda kända exemplaret av Ulf jarls mynt utanför museerna!

Exemplaret (ex Bonnier 1906; ex Sven Svensson 1966; ex Rolf Sjöberg 1989) är fragmentariskt och uppklistrat på papper. Attribueringen till Ulf jarl, samt myntets sällsynthet, gör dock att det trots skicket definitivt kvalificerar sig som en ”fascinerande fuling”!

/fuling-04-0011.jpg

2014-03-01 Auktion Hernqvist i Uppsala

Idag genomförde Numismatiska Klubben i Uppsala sin 136:e auktion – denna gång med material ur Thomas Hernqvists mycket omfattande samling av medaljer från Oskar II:s tid. Ett drygt 20-tal medaljsamlare hade tagit sig till Uppsala, och ytterligare ett dussin hade lämnat skriftliga anbud. De flesta objekten som såldes gick till närvarande budgivare. En hel del objekt klubbades till utrop, men många utrop lockade också till intensiv budgivning. Trots att en tredjedel av utropen blev osålda klubbades medaljer för drygt 130 tusen kr (plus köparprovision), vilket måste betraktas som ett bra resultat.

Osålt material, tillsammans med de återstående delarna av Hernqvists samlingar, kommer att gå under klubban i Uppsala till hösten. F.ö. kan nämnas att den tryckta katalogen nästan såldes slut i samband med auktionen. Endast ett fåtal exemplar finns kvar till försäljning, och kan beställas från klubben. Som framgår av bilden nedan så var det ibland riktigt trångt kring ”det dukade bordet” vid visningen före auktionen.

/nku-136.jpg

2014-02-02 Fascinerande Fulingar 3

Endast 6 ex kända, varav 4 i museer

De anonyma senmedeltida penningarna med krönt huvud och krönta bokstäver (A, S, E) utgör en rejäl utmaning för den som vill tränga in i området och specialsamla dessa mynt. Dessa penningar präglades från 1360-talet och fram till några år in på 1500-talet. Penningarna med krönt huvud slogs i Stockholm, och det finns en mycket stor mängd varianter, varav endast vissa med någon större säkerhet kan attribueras till en given myntherre. De extremt sällsynta penningarna med krönt E är alla slagna av Albrekt av Mecklenburg i Kalmar, medan de med krönt S, slagna i Söderköping, fördelas mellan Albrekt av Mecklenburg och Karl Knutsson Bonde – varav de senare alla är sällsynta eller mycket rara. Slutligen har vi penningarna med krönt A, som präglas i Västerås av Albrekt, Erik av Pommern, samt under Sturetiden. En liten grupp med bitecken stjärnor troligen är slagna av Karl Knutsson i Åbo.

Standardverket för dessa penningar är Brita Malmers Den senmedeltida penningen i Sverige. Kompletterande studier avseende penningar med S och A har publicerats av Holmberg i Numismatiska Meddelanden 41 och Studia Numismatica Upsaliensia 4.

Samlaren bör notera att de många av Malmers typer är extremt sällsynta. Malmer baserade sina forskningar på 9799 penningar – varav ca hälften studerats i original, och skapade en typuppdelning och en grov kronologi för dessa mynt. Den absoluta majoriteten av dessa penningar finns numera i museer. Endast Albrekts penningar med krönt S och A samt några få typer med krönt huvud kan sägas vara vanliga på samlarmarknaden. Som en tumregel kan man säga att om Malmer registrerat färre än ca 100 exemplar av en typ, så är den sällsynt i privata samlingar.

En av de av allra största rariteterna är penningen KrAYIII, där Malmer endast noterat fyra kända exemplar (KMK 2 ex; Malmö museum 1 ex; Antells samling i Helsingfors Nationalmuseum 1 ex). Avsaknad av fyndproveniens för dessa försvårar dateringen, men stilen är ”yngre”, vilket gör att de i alla fall bör höra till 1400-talet; Malmer anger 1430-70-talen som ett troligt tidsintervall. Ett mynt har haltanalyserats, och befunnits vara 5-lödigt, vilket stämmer väl med de penningar som tämligen säkert kan dateras till Karl Knutsson Bonde, slagna i Åbo. En annan aspekt som dock bör beaktas är att Erik av Pommerns Västeråspenningar KrAYI har två ringar som bitecken. Det visar sig nämligen vid en noggrann inspektion av de få bevarade exemplaren av KrAYIII att även dessa uppvisar spår av ringar som bitecken – dock placerade högre i myntbilden. Dessa ringar noterades ej av Malmer, då alla de bevarade exemplaren är i dåligt skick. (Ett korroderat exemplar av KrAYIII avbildas som nr 218 i ovan nämnda bok.) Jag hade för ett par år sedan möjlighet att studera KMKs exemplar ”live”, och båda hade spår av ringar som bitecken – även Malmer 218. Mynten har alltså lägre silverhalt än Erik av Pommerns KrAYI (som är 6-lödig) och bör därför vara yngre än dessa. Ringarna som bitecken skulle kunna tolkas som ett argument för en datering till Erik av Pommern och präglingsort Västerås, men den lägre silverhalten är en komplikation, då den indikerar att mynttypen är yngre. Även stilmässigt finns skillnader mellan KrAYIII och KrAYI.

Jag vill här – rent hypotetiskt – framföra ytterligare en möjlighet. Om man beaktar att det verkar vara en norm under senmedeltiden, i alla fall från Erik av Pommern och till Svante Nilsson, att penningar och örtugsmynt i stort sett alltid präglas parallellt på de myntorter där vi bevisligen har myntverk, så skulle denna extremt sällsynta penning möjligen kunna vara slagen av Kristoffer av Bayern i Åbo. Kristoffers likaledes ytterst sällsynta örtug från Åbo, bevarad i endast drygt 20 exemplar, uppvisar även den ringar som bitecken. Varken Kristoffer eller Karl Knutsson lät prägla mynt i Västerås, och den 5-lödiga KrAYIII, som bör ha präglats efter Erik av Pommerns tid, ansluter med sina ringar som bitecken väl till Kristoffers Åbo-örtug. Nåväl – denna hypotes låter sig svårligen bevisas (eller för den delen – motbevisas), då så få exemplar är kända, och inget av de kända exemplaren har en känd fyndproveniens. Så låt oss endast konstatera att en datering till Kristoffer och med Åbo som myntort är en möjlighet som inte kan uteslutas.

/krayiii.jpg

2014-01-25 Sigtunamässan - en succe!

Tyvärr så har texten till detta inlägg oavsiktligt raderats. Men en bild finns kvar...

/sigtunamassan-2014-01-25.jpg

2014-01-18 Albrekts Söderköpingsörtugar

Jonas Rundberg har i sin mycket ambitiösa genomgång av Albrekts örtugsmynt valt att inte dela upp Söderköpingsörtugarna i olika typer eller huvudvarianter. Rundbergs vill i sina typuppdelningar helst ha en koppling till myntens relativa kronologi. Han konstaterar att det finns stora variationer i en mängd stilelement på dessa örtugar, och att sammantaget skulle detta leda antingen till en typ eller till en stor mängd typer. Han väljer, enligt min mening korrekt, att betrakta dessa örtugar som en typ – Rundberg 10.

Lagerqvist delar i sin bok 1970 om medeltidsmynten upp dessa örtugar (som tidigare fördes till Silverberget) i två typer efter frånsidans centralmotiv – krönt S med litet P till vänster (LL 9) eller höger (LL 10). Som varianter delas sedan dessa typer upp i LL 9a och 10a (nedre kronan i åtsidans sköld större) och 9b och 10b (alla kronorna i skölden lika stora). Rent generellt så är LL 9 betydligt sällsyntare än LL 10, och åtsidan med likstora kronor är sällsyntare (2 stampar) än varianten med större nedre krona (9 stampar).

Lagerqvist 1970 noterade inte att det även finns en typ med frånsida med krönt S omgivet av bokstäverna I och P. Denna typ är ytterst sällsynt, och endast en stamp verkar ha använts (Rbg nr 2526). Av typen med P t.v. noterar Rundberg endast 4 stampar mot hela 16 stampar för P t.h. Ett unikt mynt har en frånsidesstamp som helt förefaller sakna bokstäver bredvid central-S (Rbg nr 2590).

I privata samlingar återfinns såväl ”p-S” som ”S-p”, och – om än endast 2-3 exemplar – ”I-S-p”. Dessa tre typer – eller huvudvarianter, om man så vill – illustreras nedan.

/soderkoping-tre-typer.jpg