Intryck från FriMynt 2016
137 mil bakom ratten… Men det var det värt! En helg i Skåne i slutet av April är alltid uppfriskande när man bor lite längre norrut. Våren i Skåne ligger ju 2-3 veckor före Mälardalen, och det är alltid skönt att kunna se vad som komma skall om man bor längre norrut.
FriMynt infriade, som alltid, förväntningarna. Denna mässa, som startade redan 1973 under namnet Mynt-73, är Sveriges (och så vitt jag vet även Nordens) största mässa för myntsamlare. Det är alltid knepigt att bedöma besökarantal, men det var nog ungefär lika många besökare som förra året, tror Gorgon. Som vanligt drygt 40 utställare från Sverige, Danmark, Norge, och Tyskland. Även Heritage från USA hade denna gång ett bord, och kanske var även ytterligare något land representerat.
Det brukar inte direkt drälla av svenska och gotländska medeltidsmynt på borden, och detta år var ungefär som det brukar. Några handlare hade en del på sina brickor, men man känner också igen majoriteten av objekten från förra året. Trots detta så hittade Gorgon en liten rar gotländsk penning och en sturetida halvörtug från Västerås. Lika glad som för mynten blev jag när en handlare hade förvarnat mig om att det skulle finnas en del äldre numismatisk litteratur till salu. Några trevliga äldre tryck fick följa med hem och adderas till biblioteket. En annan hängiven litteratursamlare hann dock före till bordet, så det kunde nog ha blivit ännu flera förvärv om jag varit snabbare, men sånt är livet. Jag är nöjd och glad ändå!
Det blev naturligtvis också massor med trevliga möten och myntsnack med myntvänner från när och fjärran. Lördagen avslutades traditionsenligt med hustrun på restaurang Le Cardinal, dit även en grupp goda myntvänner hade letat sig. Nedan en bild från mässan, samt Birger jarls båda söner Valdemar och Magnus, fotograferade i Skara domkyrka där vi gjorde ett kort stopp på vägen till Helsingborg. Dessa stenhuvuden i naturlig storlek är tyvärr sämre bevarade än Birgers dito i Varnhem; dessutom sitter de högre och ljusförhållandena är klart sämre för den som vill ta ett foto. Men det är ändå ganska fantastiskt att man i Skara kan betrakta hyfsat porträttlika samtida avbildningar av några av 1200-talets myntherrar.
