Magnus Ladulås myntskatt
På Brunnsgårdens ägor i Styra socken gjordes år 1786 ett av de allra största myntfynden i Sverige; i alla fall om man ser till antalet mynt. De samtida uppgifterna om fyndets storlek är osäkra, men troligen bestod fyndet av ca 30000 mynt; kanske så många som 50000. Fyndet dominerades helt av två mynttyper - penningar med krönt huvud eller krönt lejon. I betydligt mindre mängd förekom penningar med krona (några med bokstäverna VAL under kronan), samt penningar med bokstaven B. Dessutom ett fåtal gotländska mynt från 1200-talet. Magnus Ladulås penningar saknades i fyndet, som därmed kan dateras till senast 1275, eller möjligen obetydligt därefter.
Fyndet uppmärksammas i en nyligen utkommen roman (!) där vi dels får följa en hypotetisk historia om hur skatten hamnade i jorden, dels en på historiska fakta och samtida dokument baserad berättelse kring hur mynten hittades och i sinom tid kom att undersökas och dokumenteras av numismatikern Jacob von Engeström. (Om von Engeströms undersökning av fyndet kan man läsa i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1936.)
Romanens litterära kvaliteter är Gorgon fel person att bedöma, men visst är det trevligt att ett skattfynd från sent 1700-tal utgör stommen i en skönlitterär bok!
Beträffande själva fyndet så inlöstes endast en mindre del till kronan. Övriga delar skingrades till samtida samlare och andra, och troligen smältes även en ansenlig del av mynten ner av upphittarna. 30000 mynt låter mycket, men då dessa mynt väger endast ca 0,2 gram så vägde hela fyndet endast ca 6 kg (eller ca 10 kg om man sätter tilltro till den högre siffran 50000 mynt) Vid denna tidpunkt gick det i Götaland 384 penningar på en Mark, vilket gör att fyndet vid tiden för nerläggandet var ca 80 Mark penningar. Onekligen en ansenlig summa: enligt noteringar från samtiden (Se Lars O. Lagerqvist: Vad kostade det?) kostade en häst då 2-3 mark.
Flera av mynttyperna var 1786 okända för den numismatiska vetenskapen. I Brennners Thesaurus Nummorum från 1731 saknas typerna med krönt huvud, krönt lejon, krona-VAL och B. Något enstaka exemplar av de två förstnämnda fanns dock enligt Engeström i KMK. Även om sådana mynt numera är kända även från några andra fynd, så är det med säkerhet så att den absoluta majoriteten mynt av dessa typer utanför museerna kommer från Styrafyndet. Nedan avbildas några mynttyper som fanns i fyndet. Beträffande mynten i nedre raden är Styra-proveniensen säkerställd, då de ingått i Jacob von Engeströms efterlämnade myntsamling.
