Penningar med krönt A
För drygt ett år sedan (2016-03-21) skrev jag här på bloggen om senmedeltida penningar med krönt S. Dessa kan delas upp i en äldre och på marknaden vanligt förekommande grupp, utgiven av Albrekt av Mecklenburg, samt en betydligt sällsyntare yngre grupp, utgiven av Karl Knutsson. Alla penningar med krönt S är slagna i Söderköping.
För penningarna med krönt A är situationen mera komplex; huvuddelen av penningarna kan med säkerhet föras till Västerås mynthus, medan en mindre grupp med stor sannolikhet är utgiven av Karl Knutsson i Åbo. Men bilden kompliceras av att det även förekommer några ytterst sällsynta penningar där såväl dateringen (myntherre) som myntort är osäker. Man får här konstatera att ibland är det bara så att tillgänglig information (mynten själva, samtida dokument, fyndkontext) inte räcker för att med säkerhet kunna säga att det är si eller så.
För datering och attribuering till myntherre och myntort kan myntens silverhalt ge ledtrådar; detta är dock inget som normalsamlaren kan utnyttja, utan det kräver tillgång till dyr mätutrustning. Men allt är inte hopplöst, då penningarna med krönt A även stilmässigt varierar, samt att olika bitecken använts. En sammanställning av de typer som finns i privata samlingar skulle kunna se ut så här:
Silverhalten anges i lod (16-delar)
Några ytterst sällsynta typer, KrAYIV, KrAYVa-b, har utelämnats i tabellen, då de dels är ytterst sällsynta och inga exemplar finns i privata samlingar, och dels saknas haltanalyser (bortsett från KrAYVb, som är endast 3-lödig). Dock torde alla dessa vara sena präglingar, och troligen är de alla slagna efter 1497.
Notera att Malmer inte skiljer på bitecknen rosor och stjärnor i sin analys av dessa mynt. Det finns också skillnader i kronans utförande mellan penningarna med rosor resp. stjärnor som bitecken.
I privata samlingar är vissa penningar med krönt A vanliga, medan andra är rara eller extremt rara. Medan säkert ett 100-tal exemplar av Albrekts penningar finns på marknaden, så torde Karl Knutssons Åbo-penning och Sten Sture d.ä. penning endast finnas i ca 20 exemplar vardera i privata samlingar. Ännu sällsyntare är Eriks penning, där jag noterat strax under 10 exemplar. Brita Malmer noterar endast 4 resp. 2 exemplar av KrAYIII resp. KrAYIIb i museisamlingar och fynd, och i privat ägo känner jag till två exemplar av KrAYIII, och ett ex av KrAYIIb. På grund av dessa mynts extrema sällsynthet skall också attribueringarna betraktas som sannolika (eller i alla fall möjliga), men absolut inte bevisade.
Nedan finns bilder på alla ovan nämnda mynttyper. Läsaren uppmanas studera inte bara bitecknen, utan även stilskillnaderna på mynten – notera särskilt skillnaderna i kronans utformning mellan Karl Knutssons och Sten Sture d.ä.:s penningar.
