Svåra myntherrar - plats nr 5
På plats nummer fem i topplistan återfinner vi penningar (brakteater) med bokstaven H inom slät ring (LL XXX:2a-b), som numera brukar attribueras till Håkan Magnusson, son till Magnus Eriksson, och svensk medregent till sin fader 1362-64. Håkans verkliga maktbas var dock Norge, där han var regerande kung från 1343 fram till sin död 1380.
Gorgon känner en viss tveksamhet inför detta mynts attribuering till Håkan som svensk kung. Man kan utgående från skattfynd konstatera att myntet präglades parallellt med Magnus Erikssons år 1363 introducerade slätringsbrakteater med bokstäverna E, L, och S. På dessa mynt syftar dock centralbokstaven alltid på myntorten - Kalmar, Lödöse, och Söderköping. (Medeltida mynt från Kalmar har av orsaker som diskuterats livligt ett uncialt E som symbol.) Penningen med H är alltså en avvikare från denna norm. Det är naturligtvis möjligt att bokstaven H skulle kunna syfta på något annat än Håkan – dock oklart vad; någon svensk medeltida myntort som börjar på H är inte känd. Men man kan, enligt min åsikt, inte utesluta att detta är en norsk prägling, och i så fall är väl H=Hamar (norsk myntort) - i analogi med de övriga penningarna - ingen helt orimlig hypotes. Och om man inte accepterar denna hypotes, så gör ändå ett hypotetiskt norskt ursprung det lättare att acceptera den alternativa tolkningen H=Håkan; avvikande från ovan nämnd norm att centralbokstaven skall syfta på myntorten. Summan av kardemumman är att detta är ett problematiskt mynt i den svenska medeltida myntserien.
Detta är alltså, mycket kortfattat, mina funderingar kring detta mynt. Det står var och en fritt att begrunda eller förkasta dessa.
Mot denna bakgrund så får placeringen som nr 5 på denna lista betraktas som preliminär och osäker. Är myntet präglat i Sverige så hör det absolut hemma på listan – annars inte. Dock är det ju så med medeltida mynt att ibland så får vi, i brist på konkreta bevis i form av myntningsavfall eller samtida dokument, nöja oss med en eller flera hypoteser som tills vidare får existera parallellt.
Jag har noterat fem exemplar i privat ägo, varav två tidigare ej noterade framkommit de senaste åren. Detta gör att man absolut inte kan utesluta att ytterligare något eller några få exemplar kan finnas utanför museerna. Ett av de fem nu kända privatägda exemplaren är f.ö. halverat.
Foto: Magnus Wijk
