Svenska oboler (halvpenningar)
Under tidig medeltid hade Svealand och Götaland olika mynträkning. Medan man i Svealand räknade 192 penningar på en mark, så motsvarade samma mark dubbelt så många penningar, 384, i Götaland. En självklar effekt av detta var naturligtvis att Svealandspenningarna var ungefär dubbelt så tunga som penningarna i Götaland. Dessa tidiga mynt var av så gott som rent silver, och först framåt mitten av 1200-talet börjar silverhalten sänkas.
Ca 1290, och troligen redan under Magnus Ladulås, genomförs en myntreform som innebär att en enhetlig penning införs i hela riket. Det första myntet enligt denna nya mynträkning torde vara LL XXIII:5, som är en tvåsidig penning med krona på ena sidan, och ett M på den andra – syftande på kungen – Magnus. Övriga mynt av LL grupp XXIII torde dock vara slagna under Birger Magnussons tid som kung. Penningen var den helt dominerade nominalen fram till 1370, då kung Albrekt låter slå de första örtugarna till ett värde av 8 penningar. När vi sedan närmar oss slutet av 1400-talet är det örtugen och halvörtugen som helt dominerar i användningen av mynt och volymen myntade penningar sjunker drastiskt.
Penningen är emellertid inte den lägsta nominal som myntas efter 1290. Vi känner även till halvpenningar, eller oboler, från Birger Magnusson (LL grupp XXIII, 1290-1318) och Magnus Eriksson (LL grupp XXX, ca 1363).
Alla Birger Magnussons mynt är sällsynta på samlarmarknaden, och det gäller i synnerhet obolerna. I museer, främst KMK, finns dock ett ansenligt antal penningar och även oboler härstammande från såväl slutna fynd som lösfynd.
Magnus Erikssons oboler är ytterst sällsynta även i museisamlingarna. Någon sammanställning av dessa har inte publicerats, men totala antalet bevarade exemplar torde vara färre än 30, och de allra flesta är av typen med S.
Men åter till det som intresserar samlarna, nämligen antalet på marknaden tillgängliga objekt. Av kung Birger Magnussons oboler (LL grupp XXIII) har jag noterat 5-6 exemplar på den privata marknaden; de flesta av typen med S, men även K förekommer. Av kung Magnus Erikssons oboler (LL grupp XXX) finns troligen 4-5 ex utanför museerna, samtliga av typen med S. Endast ca tio oboler är alltså f.n. kända i privata samlingar. Nedan avbildas (t.v.) ett ex vardera av Birger Magnussons penning (tvåsidig) och Magnus Erikssons penning (ensidig brakteat) samt (t.h.) motsvarande oboler.
