Kvalitet eller raritet?

Som myntsamlare så ställs man ibland inför problemet hur man skall använda sin tillgängliga budget. Vi har ju alla målet att skapa en intressant och trevlig samling, och visst hägrar målet för många om att få samlingen "komplett", även om de flesta aldrig kommer till den punkten, eller ens definierat för sig själva vad det betyder i det enskilda fallet.

Om man samlar moderna mynt, typ Oscar II och framåt (jodå, jag har samlat på sådana mynt också!), så finns ju värderingsböcker där man kan markera vad man har. Då kan ju "komplett" enkelt definieras som ett kryss vid varje mynt i värderingsboken. Samlar man äldre mynt så blir detta snabbt omöjligt (eller i alla fall orimligt dyrt), då vissa mynt är mycket sällsynta och/eller dyra, och ibland endast finns i museer.

Medeltidssamlaren har definitivt detta dilemma; ingen medeltidssamling - privat eller offentlig - har någonsin varit "komplett", och inte ens Kungliga Myntkabinettet har ett exemplar av alla medeltida mynttyper och varianter. Detta hindrar dock inte att man som samlare kan eftersträva att få så många olika typer som möjligt i sin samling; oavsett om den omfattar hela den medeltida myntningen i Sverige, eller om man fokuserar på en viss nominal, vissa myntherrar eller vissa myntorter.

Men man ställs ganska snart inför en komplikation: Vi vill ju alla ha en samling med vackra mynt i hög kvalitet. Det är dock tyvärr så att många medeltida mynt är så sällsynta ett det endast finns ett fåtal tillgängliga på marknaden. Och ibland är samtliga dessa av låg kvalitet, eller med stora skador (Gorgon brukar själv kalla dessa "fascinerande fulingar".)

För ca. 30 år sedan erbjöds undertecknad en mycket sällsynt tidigmedeltida penning av en av landets då ledande medeltidssamlare. Myntet hade en stor kantskada, men säljaren som var en erfaren person, gav mig ett gott råd: "När det gäller vissa sällsynta mynt, så får man helt enkelt nöja sig med de exemplar som finns att tillgå - alternativt avstå från att ha mynttypen i sin samling". Efter att ha begrundat dessa kloka ord så köpte jag myntet. Jag har inte ångrat detta en sekund!

Myntet, LL IX:3, ser ni nedan. Det finns troligen endast två exemplar i privat ägo (båda skadade). Inget exemplar av LL IX:3 har bjudits ut till offentlig försäljning efter det att jag förvärvade mitt.

/ll_ix_3_0012.jpg

4 okt 2017